Jobba jobba jobba

Jag tycker på ett sätt att det är väldigt skönt att jag har kommit tillbaka till jobbet men en del av mig skriker helt ärligt efter ledighet redan. För er som är kloka nog att hålla er borta från väla på mellandagsrean ska jag förklara hur det är. Det krävs bara ett ord. Kaos! Människor blir som galna små djur bland klädeshyllorna på rean tänk då hur de är när de är hungriga?

Ibland undrar jag hur folk tänker också. Idag var det t.ex. En kund (bland många andra som reagerade likadant) som sa:
"men, hur kan ni egentlligen låta saker ta slut en dag som denna?"
MEN HALLÅ!!! Det är väl klart att saker tar slut när vi har tio gånger fler kunder än vad vi brukar ha. Och det är ju inte precis som vi latar oss, vi springer runt där och jobbar röven av oss rent ut sagt så om en röra är slut i en kvart för den inte riktigt hunnit bli klar i köket än så ska du KNIPA IGEN och visa lite medmänsklighet. Vi är inte robotar men jag kan försäkra dig att vi gör vårt bästa.

En annan liten graffiti-anekdot från idag är faktiskt ganska rolig. Vi står i godan ro och jobbar som vanligt, det är lite senare på kvällen så de flesta av oss håller på med lite städsysslor. Johanna står och torkar utsidan när det kommer fram en kund.
"alltsåååå, min potatis är helt bränd"
Varpå Johanna svarar med världens vänligaste ton:
"men oj vad konstigt, de brukar inte hända. Menar du för att skalet är brunt?"
"ja, alltsååå, den smakar helt bränt"
Hon håller här fram sin potatis och visar att hon har ätit ungefär halva.
"jaha, ojdå, de blir ju bruna av ugnen annars, de brukar inte vara något fel på smaken. Men då kan vi fixa en ny till dig om du vill? De är likadant bakade allihopa men om du vill kan du få en ny. Jag tyckte att de smakade bra innan idag" erbjuder då Johanna
snällt.
"men ååh, då kan du faktiskt få äta den själv!" utbrister kunden, lämnar sin potatis, vänder
på klacken och går. Hahah. Vissa människor alltså.

Klockan är nu 01.24 och jag börjar jobba 9 imorgon. Woops.

SOV GOTT